Juridiska domar och beslut

Den spanska förordningen

Sedan 1990-talet har Europeiska unionen varit oroad över klagomål om missbruk av "timeshareprodukter" och godkände det europeiska direktivet 94/47/CE den 26 oktober 1994 för att skydda konsumenternas rättigheter.

Detta direktiv infördes i spansk lag av det spanska parlamentet som godkände en första förordning den 15 december 1998.

Tiden visade dock att denna förordning var otillräcklig.

Den 29 mars 2012, efter det europeiska direktivet 2008/122/CE, validerade det spanska parlamentet Real Decreto-Ley 8/2012, vilket ändrade tidsdelningsförordningen. Alla EU-medlemsstater har därefter införlivat direktivet i sin nationella lagstiftning.

Detta direktiv omfattade timeshare, långsiktiga semesterprodukter, återförsäljnings- och utbytesprodukter och har skapat ett dramatiskt prejudikat som har lett till stora förändringar i timeshare-industrin. Timeshare-direktivet var utformat för att ge konsumenterna ett viktigt skydd mot oönskade timeshare-avtal och kontrakt för liknande semesterprodukter, vilket ofta innebär betydande ekonomiska risker för konsumenterna.

I synnerhet har det utvidgat konsumentskyddet till att omfatta ytterligare semesterprodukter, till exempel timeshare-kontrakt för en period på mindre än tre år, timeshare-återförsäljningskontrakt, timeshare-utbytesprogram och långsiktiga semesterprodukter.